Sagor från Kreta | 63

Pappor tycker om att säga till sina barn: "Titta, när jag var barn..." och så finns det en annan historia om att det var så och så bra eller som vid den här tiden på året var det så och så mycket snö. Av någon anledning känner vi människor att vi alltid måste överträffa varandra, till och med överträffa våra barn. Om det beror på att vi alla har en primär mänsklig lust att hävda oss, att vi själva, för att vi har mer erfarenhet och fler år bakom oss, tror att vi vet bättre eller är starkare på både det och det har jag ingen aning om. Men jag har en tydlig känsla av att nästan alla gör det och jag är själv en av dem.

"Titta, när jag var barn var snöhögarna flera meter höga och spotbilarna i Köpenhamn, där jag föddes, kunde inte köra förrän snöröjningsteamet, bestående av flera daglönare, som det hette då, kom. ut med snöskyfflar och några jättestora gamla kärror med järnhjul och skottade undan snön och tömdes direkt i avloppet. Det de inte riktigt kunde få ner där samlades i jättestora högar som sedan lastades med kommunens traktorer med främre spadar på lastbilar och kördes till Tuborgs hamn där de dumpades i Öresund.

"Titta, det var tiderna" frestas man att säga, men är det inte bara ren nostalgi? Vi minns saker som vi vill och ibland förvränger eller förskönar sanningen, beroende på vad vi vill.

"Men se, när jag var barn var det snö" och det är inte ens en fullständig lögn. 1966 när jag var 11 år snöade det rejält över de södra trakterna ända fram till april, där den 14 april kunde flera meter höga snödrivor mätas. Mindre än tre veckor senare – den 3 maj uppmättes 29 plusgrader.

1969-1970 hade vi den längsta och snöigaste vintern i Danmark. Då hade vi lokal snö från november till maj. 1979 var mängden snö spektakulära. Bornholm, Møn och Lolland-Falster låg begravda i snö och på flera ställen var människor avskurna från omvärlden i dagar. 1982 (när jag var 27 år) stängde tjälen säkert, och köldrekord sattes i januari, då DMI kunde notera minus 31,2 grader. På den tiden hade jag ett litet lastbilsföretag och fick i uppdrag att driva ett enormt värmesystem åt Danfoss på Als, som fick värma upp hela deras tillverkningsbyggnad. Den hann inte riktigt i tid, eftersom färjan mellan Halskov och Knudshoved, som användes då, frös fast i Stora Bält och fick vänta 11 timmar på att isbrytare skulle komma och hjälpa färjan att landa.

Nåväl, men nu måste det bli vinter i Danmark innan vi kan använda alla dessa lite värdelösa jämförelser. Personligen hatar jag vintern och hatar den mörka tiden. Jag skulle mycket hellre ha sol, sommar, varma och ljusa nätter. Det gör livet mycket lättare, tror jag. I morse när jag var ute och gick med Raki (alltså inte en flaska, utan vår hund Raki) var det kolsvart och jag föll nästan flera gånger, på grund av svart is på stigen. Udda men väldigt passande uttryck; svart is, när det bara är underlaget som fryser på asfalten så man knappt ser det. Inte ens Raki kunde se den, så den dansade som Bambi på isen tills den fann att det var bättre att gå bredvid stigen, där bara gräset var lite fruset. Ja, så enkelt är det. Vi lär alla av våra egna erfarenheter, men sällan av andras, och det är nog så det ska vara.

Ha en bra helg.