Sagor från Kreta | 69

Vet inte om dig.... men för mig så börjar det verkligen dra i mig, som en cirkushäst som bara väntar och väntar på att få komma in på arenan efter en lång vinterperiod. Det är så klart Kreta som lockar mig och varken Cirkus Nemo, Mascot, Arena eller vad de heter, för även om jag inte är för gammal för att hålla på med konst så är jag ingen cirkushäst precis.

Men det finns ändå en viss likhet, för jag älskar att vara i "manegen" på Kreta och visa andra några av alla underbara platser som är borta från turistmyllret, och jag älskar att krydda med lite historier om de enskilda platserna vi åker till där, på de gruppresor jag representerar i Elenas resor. Och även om jag har varit på Kreta otaliga gånger och nu tror att jag känner ön som min egen ryggmärg, så finns det lyckligtvis fortfarande många nya upptäckter att göra även för mig.

Igår stötte jag på ett inlägg som heter "Anteckningar om Leif" skrivet av en man som heter Leif Hansen. Han hade varit på semester på Kreta med sin familj och av rent intresse gett sig ut för att ta reda på om och i så fall hur och var Kretabibeln nämndes. Han lade in sökfunktionen på Bibelsällskapets hemsida för att undersöka, och flera referenser dök upp. Ni kan alla läsa mer om det själva om ni är tillräckligt nyfikna på det. Jag tyckte det var en härlig befriande läsning, för det var fantastiskt att läsa om någon som hade samma passion och nyfikenhet som jag, att hitta gömda skatter på Kreta och undersöka historierna bakom dem. Hans historia ledde mig in på lite andra spår än vad jag är van vid, även om jag så sent som i höstas körde runt i exakt samma område som han nämnde. På västra Kretas sydkust finns en liten hamnstad, Chóra Sfakion, varifrån man kan segla till den sydligaste grekiska ön Gavdos, som också är den sydligaste punkten i Europa. Både Gavdos och den lilla staden Finix beskrivs i Bibeln, där aposteln Paulus är ombord på ett fartyg som ska transportera honom och 275 andra fångar och fartygets besättning till Rom. Fartyget seglar från Jerusalem norrut mot Tyrus, över Syrien till Tarsus och vidare västerut till Myra, norr om Rhodos och sätter en kurs rakt söder till söder till Kretas östligaste punkt, och följer sedan Kretas sydkust Finix. Fartyget skulle inte till Finix, men i berättelsen berättas att man övervägde att övervintra i den lilla naturhamnen, där fartyget kunde ligga i lä för vinden, fram till vidareresan till Rom. Fartyget hann aldrig till Rom, utan drev istället ut i Adriatiska havet innan det förliste på ön Malta. En historia som påminner om den resa många flyktingar tagit över Adriatiska havet från Afrikas nordkust, som för många tyvärr hamnade i samma hav på ett tragiskt sätt.

Det spännande med Finix är att den lilla hamnstaden med bara ett fåtal invånare ligger centralt om du vill ligga i lä för sydlig vind, precis som du skulle vilja. Men det är också en stad som är så isolerad att man bara kan ta sig dit på ryggen av en åsna, i en 4-hjulsdrift eller på en motocrosscykel. 6-7 km på en stenig grusväg med den ena hårnålsböjen efter den andra och så smal att 2 bilar bara har möjlighet att passera varandra på väldigt få ställen är förutsättningarna för att ta sig fram, om man inte väljer sjöväg och ta en av båtarna där som seglar från Chóra Sfakion. Tyvärr klarar inte vår minibuss i Elenas resor körningen alls, så jag, liksom berättaren Leif Hansen, kom inte själv till Finix utan fick nöja mig med att stå och titta på det azurblå havet. Men vem vet, kanske en dag tar jag resan med en grupp gäster sjövägen till antingen Finix eller Gavdos, för att se några fler av de pärlor som Kreta gömmer. Men just nu är det vårtecken, där jag lägger sista handen på de utflykter och upplevelser som jag ser fram emot att presentera för gästerna som kommer till Kreta på årets första resor med Elenas resor.

Ha en riktigt fin dag

Michael