Sagor från Kreta | 85

Nu skickar jag stafettpinnen vidare...

Efter nästan 2 år av veckoberättelser tycker jag att det nu är dags att tacka nej till dessa berättelser, eller åtminstone ta en längre paus. Nu är det inte för att jag inte har mer att berätta, fler anekdoter eller andra små finurligheter från grekiskan och mitt liv i allmänhet. Men som en bildkonstnär ligger inte konsten i att bara fortsätta hälla färg på duken. Konsten ligger i att hitta ögonblicket då det räcker, och uttrycket fortfarande finns där, där man inkluderar sig själv och kan känna igen sig i det man gör.

Det lärde jag mig också när jag blev intresserad av blomsterdekoration. Jag var bud för floristen Sten Thomsen på Østerbrogade i Köpenhamn och jag var inte tillräckligt gammal för att mina föräldrar skulle låta mig cykla runt med buketter som skulle levereras. Så det skedde till fots och jag måste lova att jag fick traska genom Østerbro och ta mig in i varenda skrymsle av Köpenhamnsdistriktet. Det var en usel lön jag fick, eftersom jag ägnade dubbelt så lång tid på den som alla andra, eftersom jag bara behövde gå runt, och oftast med flera buketter i händerna. Men det var nog väldigt hälsosamt med både frisk luft och många kilometers promenader varje eftermiddag när skolan var slut. Det fanns dock också en liten hake med det, för då, precis som nu, var jag väldigt förtjust i både kokt röd och rostad korv och på 60-talet fanns det ganska många korvbilar överallt. Så mina surt förvärvade pengar som stadsbud gick till korv och det finns inte korvbilen på Østerbro som jag inte har besökt ens många gånger. Det bästa var när det gavs lite tips från mottagarna av blommorna, för då gick det att skrapa ihop en korv eller två till. Därför använde jag all min energi för att göra ett gott intryck på mottagarna av de vackra buketterna som jag levererade, och charmen vreds upp totalt, med den olyckliga baktanken att det nog skulle ge lite extra dricks. Då kunde man köpa en kradser, d.v.s ett korvbröd med ketchup och senap, för 20 öre tror jag det var och oftast fick man 50 öre i dricks så det tog inte många leveranser förrän man hade båda korven och bröd. Men då och då stötte man på några kärringar som kände att de var ack så fina eftersom de bodde på Østerbro, eller nästan i Hellerup. Hit kom du och levererade en fin stor bukett från en släkting, skötte dig snyggt och artigt, bugade och såg såklart till att håret var kammat innan du ringde på dörren och vad hände sedan? – Damen tog emot buketten, bad någon vänta lite, gick in och hämtade sin plånbok, tittade ner i den och tog med två fingrar fram en 10-euroseddel, höll i den en stund innan hon räckte remmen med orden: "Værs'go min boy – här är något för din utbildning eller kanske en bioresa" - 10 ören var inte mycket av en utbildning och det kunde inte heller bli en biobiljett. Du kunde inte ens få en scratcher för de pengarna. Men du kunde få 10 Pinochio-bollar i bulk, men jag brydde mig inte. Då tyckte jag att det var mycket roligare att slänga in 10 Euro genom brevluckan med en lapp om att jag inte skulle ta emot damens sista slantar eller vad jag nu kunde komma på.

Det var lite tråkigt att gå omkring med blommor, men den gode Sten Thomsen tyckte nu också att jag hade andra färdigheter som han kunde använda i sin blomsteraffär. Så jag blev befordrad till att arbeta i källaren under butiken under månaderna fram till jul. Här fick jag hjälpa till att göra juldekorationer och binda kyrkogårdskransar. Det gillade jag, förutom Sten Thomsens stora illaluktande cigarrstubb som han alltid hade i munnen, men det lärde jag mig att leva med. "Det handlar inte om att bara få mer och mer av en sådan dekoration, utan det är en konst att veta när man ska sluta. Det är också där pengarna ligger", sa han.

Med de orden vill jag önska er en riktigt god sommar, som dock inte kan hållas i den bekanta grekiska omgivningen förrän tidigast 1/9-20.

Om det är några som får ett uttalat tillbakadragande av att inte komma till Grekland eller höra lite från Kreta, så kom förbi vår butik i Hem, där det alltid finns grekisk musik, stämning och mycket av alla läckra grekiska produkter.

Med vänliga hälsningar och tack för nu.
Michael Hall